​

Farliga ämnen

​

Exempel på några hälsoskadliga ämnen som vi bör beakta:

​

• PFAS-PFOS finns i släckmedel, brandskydd i textilier, Teflon m m. Ett ökande problem.

• Radon är en radioaktiv gas finns i berggrunden och i gammal lättbetong.

• Asbest fastnar i lungorna och framkallar cancer och andningsproblem, finns i äldre byggnadsmaterial och rörisoleringar.

• Cigarettrök är det farligaste.

• Kvävedioxid bildas vid dålig förbränning i motorer.

• Koloxid bildas vid förbränning med syrebrist, binder sig snabbt till de röda blodkropparna och hindrar dem från att binda syre.

• Sotpartiklar, nitriter-nitrater.

• Bisfenol används bland annat i kvitton.

• Kreosot användes för att impregnera virke, cancerframkallande.

• Partiklar i inandningsluften.

• Träimpregneringsmedel.

• Många olika kolväten, VOC, speciellt de som bryts ner sakta eller inte alls.

• Även irriterande lukter och buller kan ge hälsoproblem.

• Paracetamol är helt ofarligt, men i allt för höga doser är det levertoxiskt. Rekomenderade doser är helt ofarliga. Nedbrytningsmekanismen är välkänd och säker.

​

Narkotiska preparat även när de kommer från vissa svampar.

​

I många länder är följande ämnen problem: arsenik, bekämpningsmedel, radioaktiv strålning, rester från läkemedelstillverkning, fabriksutsläpp, sophögar, gruvor.

​

​

Troligen farliga

​

Hormonstörande läkemedelsutsläpp, mikroplaster, klorerade- bromerade och fluorerade kolväten.

​

​

Bekämpningsmedel

​

De bekämpningsmedel som används i Sverige anses inte hälsovådliga för människor, men är det definitivt för insekter, svampar och växter som man ju vill bekämpa. Medlen används för att skapa monokulturer. Bieffekter på människor försöker man minimera. De flesta bekämpningsmedel som används idag bryts ner relativt snabbt.

​

 

Kombination

Vissa ämnen kan ha allvarligare effekt  när de kombineras. Till exempel anses de flesta hälsoskadliga ämnen göra större skada om man dessutom röker.

​

​

Hur hanteras hälsoskadliga ämnen?

​

Ofta inför man gränsvärden för hur mycket av ett ämne som får finnas i mat. Gränsvärden ska ligga så lågt att det är mycket osannolikt att någon skada uppkommer. Ibland tvingas myndigheter att ta hänsyn till vad som är möjligt.

 

Det är många myndigheter som reglerar hälsoskadliga ämnen.

 

Kommunerna har stort ansvar. Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket har mer övergripande ansvar. EU har ändå mer övergripande ansvar. Reningsverken arbetar på sitt sätt. Företagen brukar försöka följa de bestämmelser som gäller.

 

Det finns många lobbyingorganisationer som påverkar politikerna när de ska ta beslut om skadliga ämnen. De vinklar informationen så att det blir bra för uppdragsgivarna och presenterar det för beslutsfattarna.

 

Om du vill veta mer så rekomenderar jag att du ringer Kemikalieinspektionen, där finns mycket kunskap.

​

​

Big Five för hälsan

​

1. Rör på dig

2. Mer fibrer, mindre socker

3. Måttlighet och inga cigaretter

4. Vitaminer och omättade fetter får du i dig genom att äta vegetabilier och fisk

5. Socker, salt och fett lurar dig att äta för mycket

 

Det är sällan man behöver tänka på annat än det ovanstående. Det är vissa sjukdomar som kan kräva specialkost och tillskott. Riktigt gamla människor kan bli uttorkade utan att de märker det, reflexen att dricka avtar hos äldre. 

​

​

Big Five för miljön

​

• Mer vegetabilier, mindre idisslare

• Kräv bra och relevant miljömärkning

• Inga fossila bränslen

• Tillräckligt stora reservat

• Kontroll över kemikalier

​

​

Demokrati är bra för hälsan

​

Internationell forskning visar bland annat att:

​

Demokratier leder till högre livslängd, och radikalt minskad spädbarnsdödlighet. Demokratier spenderar dubbelt så mycket på sociala skyddsnät än vad slutna diktaturer gör.

​

Demokratisering leder till att länder lägger upp till 30 procent mer på utbildning.

​

Autokratier tenderar att agera som diktaturer.

​

​

Specialister på detta steg är:

​

Källkritik är nödvändigt. Att hitta bra källor är ändå bättre.

​

När det gäller hälsa: Läkare, toxikologer.

Kemikalieinspektionen.

​

Var försiktig när kunskapen kommer från olika lobbying- och liknande fackorganisationer.

​

En forskare kan skaffa sig specialistkunskap på många vägar och ha fina titlar. Oftast är titeln beskrivande.

​

Tänk på att en specialist är kunnig på sitt område och inte nödvändigtvis är lika klok på närliggande frågor, så lyssna noga speciellt på resonemangen. Acceptera när specialisten säger att hen inte vet, men även då kan specialistens spekulationer vara viktiga.

​

​

​